kedjereaktion

Under våran uppväxt lär vi oss hur vi ska vara för att passa in i det sammhället önskar av oss, ne det är faktiskt kräver av oss. Om vi faller ur normen, det räcker med om vi tar ett litet kliv åt sidan från den spikraka vägen vi bör ta, en väg med hårt snärade kanter, linjer dragna med taggtråd. Det gör ont att kliva av banan. Den som alla på något märkligt men ändå gemensamt sätt har skapat. Det är så vi tror att vi vill att det ska vara men i själva värket är det ingen som vill ha det så. Man vill inte vara en i mängden. Man vill inte vara en en sten i en grushög, en vattendroppe i ett stort hav. Man vill vara en egen persson som man själv har format eftersina egna viljor och efter sina egna åsikter om hur man själv är. Inte genom att samhället har bett en om det. Innerst inne så har nog alla en mängd viljor och utryck, pasioner och förälskelser. Det handlar bara om att våga släppa taget. Våga utvecklas till en egen persson. Att våga bryta normer. Jag säger inte att inte tjejer ska få vara den stereotypiska tjen, för det finns säkert många som värkligen vill det, men det är långt ifrån alla. Det handlar bara om att många inte vågar ta steget.Jag tro alla föds neutrala, skulle man växa upp utan normer och utan att någon berätta för en hur det skulle vara så skulle odsen nog vara presis lika stora att bli gay eller straight. Jag tror alla är bi eller ska man säga quuer? Maskulint och femenint är ju inget som har med och göra vad som finns mellan någons ben. En så kallad tjej kan lika gärna vara tuff och hård och en killa lika gärna mjuk och omtenksam. Jag tror inte det finns någon som ärligft talat blir kär i könet. Seriöst om det nu är den stereotypiska mannen som "straighta" tjejer faller för. Så är det ju det hans sett att vara på, bete sig på, prata på, röra sig på. Inte ett skit för vad han har mellan bena. Om tjejer och killar hadde uppfostrats likadant hadde dem där skillnaderna i betendet inte funnits. Då hadde dem reagerat samma och vågat höja rösterna på samma sett.